In Blogg

Det är den 28 december och jag och min lillasyster är på väg att ge oss ut på vår andra topptur. När vi sitter i stugan och sätter på oss utrustningen kommer hon med förslaget att vi först skall åka ända ner i dalen innan vi börjar resan upp mot toppen. Mot bakgrund av mina upplevelser under vår första topptur känner jag hur rädslan väcks inom mig. Kommer jag verkligen att orka? Det är i sådana stunder väldigt bra att ha en självbild som säger ”Never Ever Ever Surrender”. Sagt och gjort, vi kliver ut genom dörren och tar ett kort åk ner till botten av systemet.

Väl nere i botten av systemet tror jag mig ha funnit en lättare väg upp. Ja, den kommer att vara lite längre men lättare. Jag tror att jag kommit på ett sätt att luras.

Finn lugnet!

Efter att ha satt på hudarna på skidorna och säkerställt att jag satt på skidorna rätt denna gången börjar vi resan mot toppen. Precis som dagen innan känner jag hur pulsen börjar rusa i början men idag kickar mina verktyg in av sig själv och jag finner ett lugn i att jag inte måste följa min systers tempo utan jag måste hitta det tempo som fungerar för mig. Det häftiga är att i samma stund som jag accepterar detta och gör det jag måste göra för att säkra min kropp så svarar den med att sänka pulsen och finna sin styrka och uthållighet.

Var lösningsorienterad!

Efter ungefär en halvtimme kommer dagens stora överraskning. Det jag trodde skulle bli en lättare väg upp ser ut att bli en extremt brant, isig och delvis svårnavigerad resa mellan träd och björkris. Första tanken som dyker upp är återigen rädslan för att misslyckas men denna gång behöver jag inte använda mig av någon av mina mentala verktyg, det händer helt av sig själv. När berget blir tillräckligt utmanande försvinner alla tankar på att misslyckas, det handlar om att lösa problemen och ta sig vidare. När jag befinner mig utanför min komfortzon har jag inte råd med destruktiva tankar utan all min kraft och all min kreativitet behövs för att säkerställa att vi tar oss uppför berget.

Även om resan innehåller mycket kaos och inte minst hårt arbete märker jag hur mycket mer effektiv jag blir. Jag går fortare uppför än när det var enklare, mina utmaningar med uthållighet och “når vi aldrig toppen”-tankar infinner sig aldrig utan det blir mycket mer avgränsat, stegvis och cirkulärt.

En sak i taget

En liten sprint i taget, en liten eller stor utmaning i taget, och däremellan märker jag hur lärandet går på högvarv. Jag reflekterar över vilka sätt som fungerar bäst för mig. Jag märker också hur hela mitt system stimuleras av att det hela tiden kommer nya utmaningar som skänker mig styrka och självförtroende varje gång jag lyckas hantera dem. Min motivation ökar varje gång jag håller på att misslyckas. Här i landet precis utanför min komfortzon och min nuvarande förmåga sker ett otroligt lärande och min känsla av självbestämmande ökar hela tiden trots att jag inte över huvud taget kan påverka berget.

Triggas av utmaningar och av att bli bättre

Det blir helt uppenbart att ju mer utmanande skidturen blir, ju lugnare, tryggare, starkare och uthålligare känner jag mig. Jag märker även att jag går i ett högre tempo än min lillasyster. Min slutsats blir att i den lättare terrängen blir hennes överlägsna teknik en fördel medans här, i det branta och svårnavigerade, blir min styrka, oräddhet och explosivitet en fördel. Den träning som jag dagen innan sett som problematisk är jag nu desto gladare för. Min nyvunna styrka, rörlighet  och explosivitet säkerställer att jag lyckas hantera utmaningarna i den branta terrängen med större känsla av kontroll. Den branta terrängen gör även att frekvenserna blir lägre vilket gynnar mitt fysiska system.

Krismedvetenhet

Det jag alltid vetat men inte alltid erkänt för mig själv är att jag är optimerad för kris och utmaningar. Jag ser tydligt för mitt inte hur jag både medvetet och omedvetet har sökt mig till, och ibland själv skapat kaos och kris, för att känna mig levande och känna tryggheten i att kunna bruka hela min styrka och kapacitet.

Hjälpa andra

Jag märker också hur jag så tydligt är fokuserad på mig själv och min egen prestation och mindre på att förhålla mig till hur andra presterar när utmaningen blir tillräcklig stor. Jag kan till och med upptäcka att jag tappat bort dem, att jag gått för fort fram utan att ha koll på om de hängt med. När jag upptäcker att jag ligger före, och känner mig tryggare än min omgivning, märker jag hur två olika krafter slåss inom mig – kraften att hjälpa andra och kraften att själv fortsätta mot det uppsatta målet. Denna inre konflikt skapar en kort frustration innan jag upplever hur känslan av att hjälpa är mycket starkare.

Alla behöver hitta sitt eget recept för att lyckas

Jag hjälper inte andra genom att ge dem svaret eller olika lösningar, jag hjälper dem genom att visa att det är möjligt men framför allt genom att hjälpa dem att hitta sitt eget recept. Förmodligen är detta en konsekvens av att jag själv ofta varit tvungen att lära mig det mesta på egen hand och ogillar när andra skall tvinga på mig ett allmänt recept.

Här på berget blir det tydligt hur jag jobbar med mina klienter och medarbetare i ett likställt samarbete där jag framförallt skapar en trygghet genom att våga vara närvarande i deras rädslor och deras kaos utan att vilja ta över deras ansvar eller skydda dem.

I stället utmanar jag dem genom att ibland pusha, ibland ifrågasätta och oftast bekräfta deras egna lösningar och ageranden. Detta sätt att hjälpa skapar en strak känsla hos mina klienter och medarbetare av att de löst problemen själva, att de kan och bör klara sig på egen hand. Mina klienter brukar ofta säga att det är jobbigt och gör ont att jobba med mig men att det verkligen ger resultat. Här på berget börjar jag på allvar förstå vad de menar.

Tacksam

När vi når toppen slås jag av samma tacksamhet som jag alltid känner inför den stora läromästaren berget men även för vikten av att göra något tillsammans med en annan person. Vikten av att dela sin upplevelse och inte minst sin prestation med någon annan är obetalbar. Den livfullhet och den lust som förmedlas i samtalen efter är så extremt livgivande.

 

Senaste inläggen

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Skriva din sökfras här och tryck enter